onsdag, oktober 12, 2011

Vad hände i juli 2011?

Vad hände i juli 2011?

Fredagen den 1 juli så packade vi Rockern och donade. Det var dags för sommarens andra konsert: Big Four i Göteborg. Alltså Metallica, Slayer, Megadeath och Anthrax. Ska jag vara riktigt ärlig så skiter jag i alla utom Metallica, det var därför JAG ville dit. Sist vi såg dem (Stadion 2007) så var det grymt. GRYMT! Snortighta och så djäkla bra! De är en fröjd att se live!

Lördag morgon så kliger vi upp och lämnar Vittra på pensionat för att sedan rulla söderut på E20. Ca fem kilometer bortanför avfarten till Västerås så hör vi ett misstänkt ljud. Jag hinner tänka: säg att Mattias kör på den räfflade vägkanten! Men icke det... Punka. FET punka dessutom, däcket börjar tokryka och Rockern får slagsida, Mattias kör in till kanten så gott det går. För var får vi punka om inte på en enfilig väg med vajerräcke. Detta betyder att lastbilarna som åker förbi har ca 1 meter till godo och vanliga bilar lite mer. Jag kastar mig ur bilen och springer uppför backen, ända till krönet, för att sätta ut triangel. Finns inte en chans att vi tar oss därifrån, däcket har exploderat och vi kör på bara fälgen. Med triangeln på plats så tror man ju att bilisterna ska sakta ner när de ser oss men icke. Bilarna blåser förbi i 120km/h och Rockern svajar till för varje bil. Lastbilarna måste sakta ner för annars tar de sig inte förbi, något bra iallafall. Ringer polisen för att tala om att vi blockerar en del av vägen och får stå i telefonköi FEMTON minuter innan de svarar. Vill fan till att man inte håller på att dö eller annat för då är det kört.

Fram med domkraft och naturligtvis har man ju inte med sig en riktigt garagedomkraft inte utan en sådan där liten skit som är till för nöds liksom. Hissa upp Rockern så gott det går och ner med stödbenen. Reservdäcket då? Joråsatte...det står uppe i stugan. I Jämtland. Bra jobbat va? Kanske reservdäcket till Volvon funkar? Men inte har man sån tur inte, det är på millimetern att det ska passa men det är bara att ge upp. Och var fasen är fälgkorset? Hemma i vedboden ja... Jaha, in i bilen, kör några kilometer innan man kan vända, (ja men se där ja, en rastplats a la GRANDE bara en kilometer längre fram), in till stan,upptäcka att alla däckfirmor har stängt en lördag mitt i industrisemestern, se en öppen dörr till Autotjänst, köpa fälgkors (i en butik som EGENTLIGEN var stängd för inventering men stekhett väder gjorde att dörren var öppen), får veta att gubben i affären känner en snubbe med verkstad, ringer verkstaden, får veta att de också har stängt men ändå kan hjälpa (Halleluhja!!!), åka till verkstaden och köpa ett svindyrt däck på fälg, tillbaka till Rockern.

Lyckas få av den i princip fastrostade fälgen och ska dit med det nya däcket. Det saknas såååååå hääääär lite! Typ fem millimeter. Mattias börjar skrapa undan lite grus under däcket och då händer det. Domkraftsdjävulen glider undan, Rockern tippar, stödbenen viker sig, jag kastar mig på vagnen, håller emot allt jag kan och skriker av ren och skär skräck. Och stödbenen viker sig mer och jag inte orkar hålla emot så kommer Mattias att klämmas ihjäl mot vajerräcket inför mina ögon. Rockern landar på oket och vrider sig ut i vägen. Nu har lastbilarna ca 50cm att köra förbi på och jag bara väntar på att någon ska braka rätt in i vagnen och se till att vi aldrig kommer till Göteborg, eller någon annanstans heller för den delen. Mattias rusar bak och tillsammans så sliter vi vagnen på oket och tillbaka in mot räcket.

Vi ger upp, vi måste ha mer grejer. Inte en enda bil har stannat. Däremot har de gjort sitt bästa för att köra ihjäl oss, vagnen svajar av vinddraget, de har tutat på oss, skrikit åt oss och pekat finger åt oss. Men inte en enda har stannat för att hjälpa. Inte EN. Ringer till Uffe som är hemma som tur är. Då stannar en bil, två unga tjejer i 20-årsåldern frågar om vi behöver hjälp. Vi tackar nej tack och säger att hjälp är på väg. Uffe kommer på 25minuter med garagedomkraft, pallbockar och plank. Då stannar en husbil med hela släkten Mohammed inuti och de är typ tio gubbar som kan lyfta Rockern med handkraft. De skulle ha kommit en timme tidigare... Upp med Rockern på domkraftar igen, dit med däckhelvetet och in i bilen 1½ timme efter att vi stannade. Levande. Ett tag trodde jag seriöst att det var så här det skulle sluta. På en djävla motorväg där någon sms:ande idiot inte är tillräckligt uppmärksam.

Min blivande man vågar livet...


Ett stycke husvagn på oket...


Well, efter många om och men så kom vi fram till Lövekulla Camping i Alingsås där vi mötte upp RoggAnn. Vi grillade, spelade minigolf på 1800-talsbanor, drack gott och spelade musik. Precis som vanligt alltså :)

Middag på G i Rockern, Mattias står utanför och grillar med Roger.


Lördag och dags att fara till Göteborg. Vi checkar in Kärralunds Camping och häller upp ett glas gott. Sitter i värmen och snjuter i fulla drag tills det är dags att åka in till Ullevi. Vi tar spårvagnen till Valand och går över gärdet bakom. Det är en så underbar känsla att vara i en stad där det är en stor konsert. Det flödar av folk och alla är på väg mot samma mål. Alla är glada, alla (ok, nästan då, Mia som vi hade med oss är kanske inte urtypen hårdrockare om man säger så...) är rockers, det vimlar av tatueringar, gamla konserttröjor och långt hår. Feststämning! Vi kommer in på Ullevi ungefär mitt i Slayer spelning (som är nummert tre i raden av fyra) så vi får höra ett par låtar av dom med. Blytungt! Dricker lite pissig mellanöl och väntar spänt. Hör hur stämningen byggs upp och när AC/DC’s låt It’s a long way to the top (If you wanna rock ’n roll) spelas (alltid sista låten innan de kliver på, bara det är ju värt att åka på en Metallicakonsert för) så blir det ett cresendo inne på Ullevi, det vrålas ur 55 696 personers strupar och jag får ståpäls minst sagt! Sedan följer drygt två timmars intensivt och brukat metal-ös! Jag skriker mig hes, sjunger mig lycklig och torterar högerarmen genom taktfast devlande. (Dagen efter ser jag att handen är jättesvullen och blå, där har en av döskalleberlockerna hamrat i två timmar. Aj.)

På väg in i Göteborg


På hårdrockskonsert måste man umgås med Jack såklart!


Glada och förväntansfulla!


I väntan på....


Metallica baby!!



Glada och lyckliga tänker vi ta en taxi hem men då säger Mattias: vars fan är nyckeln. Ja men hurra! Enda nycklen som existerar till Rockern är borta. Kul jul. Åker tillbaka och som TUR är så har reptilhjärnan på mig slagit in innan vi for. Jag låste bara fönstret med en hake så det går att bända upp, sticka in något och öppna fönstret. Jag vänder mig om för att leta lämpligt pekverktyg när jag hör ett krasande och smällande bakom mig. Min käre Mattias iddes inte vänta så han slet helt sonika upp fönstret och därmed även hela listen runt fönstret. Blundade för skiten och la mig. Undrar vad de övriga folket tänkte där de såg en gammal Polar med flames på, stå toklutandes (stödbenen var ju krokiga) som tornet i Pisa, med en fönsterlist på svaj och fulla rockers boende inuti... Tror inte det var vår stoltaste campingstund. ;)

Ett stycke sned husvagn


Dagen efter var det bara transportsträcka hem, trötta som fan. Hämta doggen, handla lite mat och vänta in Lars & Bettan som var på väg norröver. Vi hookade upp lite och umgicks innan det var dags för att äntra bingen. Jobb väntades ju. Hade dock svårt att sova, Bettan hade skrämt med en massa troll så jag visste inte om jag tordes blunda. ;)

Helg nummer två började med att Åsa & Marika kom hem till oss på torsdagen och hjälpte mig att snöra min nyhemkomna brudklänning. När Mattias gjorde det ett par dagar tidigare så fick jag en melt down. Den var ju för LÅNG! Och det kostade mer att skicka tillbaka den till fabriken (måttbeställd klänning) i Kina än att köpa en ny. Brudarna kom och hjälpte mig att snöra den som den skulle sitta men den kändes ändå lång. Ja men vad fasen, en korsett under och HÖGA klackar så löser vi problemet. Hoppades jag iallafall för min allra största skräck på bröllopet (förutom att Mattias skulle nej då) var att jag skulle snubbla och dra en vurp när vi gick efter altargången. Det fick bara inte hända! Så många tyckte att jag bara skulle lägga upp den men det var inte så lätt med tanke på spetsen jag hade beställt nertill på den. Det var helt enkelt omöjligt. Och det vet alla som sett den nu. Dock så höll jag klänningen (och en massa annat) hemlig för de allra flesta, vi ville att lite skulle bli överraskning med. :)

Resten av helgen tillbringades med svärföräldrarna som kom på besök. Vi låg mest vid poolen och bara njöt av det stekheta vädret. Poolen kom upp i fantastiska 28 grader och vi sa det mer än en gång: vad ska man med charter till när man har allt hemma på gården? På söndagen så åkte jag och Miis på en loppisturné där vi fyndade lite skrot och på vägen hem svängde vi förbi Fiholms Slott. Och härmed utfärdas en liten varning: ingenstans står att slottet är i privat ägo så passa er nog för surkärringen som bor där. Vi bad om ursäkt att vi gått upp på slottsbacken (vi bara gick och var helt tysta, störde inte en djäkel) och förklarade att vi inte sett till någon privatskylt då vi fick till svar: Man kan väl inte ha skyltar överallt heller! Nähänä, men då får ni fasen vara beredda på att det är folk som vill titta med. Det var ju till och med skyltat från vägen, hela vägen genom den flera kilometer långa allén. Subba.

Svärföräldrarna tar ett dopp.


Fiholms Slott


Helg nummer tre så var det lite på jobbet i slutet av veckan så vi flexade ut på torsdagen och åkte hem. Underbart väder och vi njöt av att vara lediga. Vi njöt så pass att rosévinshuvudvärken på fredagen inte var att leka med. Det fick bli en slappardag vid poolen den dagen. På lördagen så åkte vi till nya Ikea i Västerås. Stort, nybyggt och fint! Vi shoppade upp åtskilliga tusenlapar till bröllopet. Mycket ska handlas om man vill få det som man tänkt sig men ska jag gifta mig så ska jag göra det en gång endast och då sparas det inte på något krut. Så det så! Under veckan som kom så åkte jag och Miis på Ikea i Kungens Kurva och handlade ännu mer. ;)

8 pappkassar denna Ikea-runda...


Findricka = Mojito!


Helg nummer 4 började med ett sjuhelsickes spöregn och åska på torsdagen. Det dånade och blixtrade som på film och regnade så jag trodde taket skulle ramla in. Men jag gillar ju åska supermycket så jag satt och njöt. :) På fredagen så var jag bjuden på tjejmiddag hos Leila. God mat och god dryck förtärdes på hennes altan och sent på natten började det bli oväder igen men då var det ändå dags för oss att åka hem. Under denna eftermiddag och kväll så fick vi höra att det varit ett terrordåd i Oslo men var då lyckligt ovetande om massakern på Utöya. Detta upptäckte jag på lördag morgon när vi klev upp och jag hade en fadd smak i munnen hela dagen. Hur kan en människa vara så galen att han gör något liknande? Ett nackskott är för lindrigt, lång utdragen tortyr och SEDAN ett nackskott. Det borde han ha.

Emma, Ingrid, Leila, Mia och jag,


Jag & Mia


På kvällen var vi bjudna till Miis på lite grillat. (På väg dit ser vi en annan grillfest, skoj att vi blev bjudna.......skitdåligt är ordet.) Vi umgås, har mysigt och på nattkröken går vi upp till oss för lite SingStar. På sedvanligt manér så skriker vi halsarna av oss och gör allt för att vinna över den andre. :) Söndagen bjuder på soffhäng och bara lugn och ro.

Middag hos Mia.


Femte och sista helgen i juli. Vi tar ledigt på fredagen och ÄNTLIGEN är det semester! Jag kommer aldrig mer ha så sen semester! Det suger att alla är lediga medans en annan jobbar. Nu är det bara fyra veckor innan vi ska gifta oss och nu sätter den femte och sista månaden av planering igång. För ju mer man planerat, ju mer noga man är, ju mindre som lämnas åt slumpen = desto roligare, lättare och skönare blir det när det väl är dags. Då är det meningen att allt ska flyta på utan nämnvärd ansträngning. Och det gäller inte bara just bröllop, utan det mesta. Planering är A&O.

På fredagkväll blir vi bjudna på middag hos Anna och Magnus och vi passar på att förära dom in i terrängkrocket. Vi hade supermysigt med god mat, krocket och musiktävling. Dessutom hade de en kontainer hemma på gården där de slängt en massa grejer så jag (eller Anna egentligen) hoppade ner och drog upp diverse saker. En gammal dörr till mig, lite grejer till Miis och annat smått och gott. :) Slänga fingrejann på de dänne vise?! Tokjänta! Hemfärden var inte av denna värld. Vi hade ju intagit diverse dryck som inte var OK ihop med bilkörning så vi lånade Anna och Magnus’ cyklar. Jag som inte cyklat sedan min Döden-Bakom-Styret stals utanför O’Learys i Gävle 1996. Vittra tog Mattias i en ryggsäck på magen, det var INTE populärt kan jag tillägga (men hysteriskt kul att se), och precis innan vi ska dra iväg så kommer han på att han ska byta hoj med mig. Om han måste kasta sig av för att Vittra är på väg ur ryggan så vill han ju inte ha en stång rakt upp i skrevet så han tar damcykeln och jag herrcyklen. Nu är ju sadeln på Mattias’ cykel åt skogen för låg men det struntar han i.

Där far vi iväg genom skogen mitt i natten när det är mörkt och med varsitt svagt lyse. När Mattias hittat växlarna på Annas hoj så bär det av i en rasande fart med ursäkten att han måste hålla farten uppe och utnyttja nedförbackarna. Där hamnar jag duktigt på efterkälken. Inga växlar, benen börjar kännas som telefonstolpar efter första backen, hjärtat slår som på en gammal ångmaskin och det dånar i öronen. Ser ett svagt rött ljus försvinna i fjärran och tänker i mitt stille sinne att Mattias ska vara DJÄVLIGT tacksam att jag inte är mörkrädd. Hade det var Miis som blivit lämnad på storskogen så här, ca 5km till närmsta gatlykta och 7-8km hem) då hade han inte levt länge till. Karlar.

Magnus töjer på reglerna genom att hålla i en nappflaska istället för alkohol...


På lördagen så kommer Mattias’ tre syskon med respektive från Stockholm för att käka middag, umgås och Susanna, den yngre systern, ska testa att göra min brudfrisyr. Det är nämligen Susanna som ska göra mitt hår Den Stora Dagen. Vi lockar hår, sätter dit löshår och fixedonar. Eller vi och vi, jag tittar ju mest på jag... Håret blir precis som jag tänkt mig och jag är fantastiskt nöjd! Kände mig superfin och längtade ännu mer efter vår dag.

Min provfrisyr med provkrona


Well...det var juli det. Och som ni lagt märke till så skriver jag mest bara om helgerna, det är bara för att vi jobbade på veckorna och det är inte så mycket att rapportera ifrån. Rätt vad det är så kommer det en Vad hände i augusti 2011 också. :)


Inga kommentarer: